Är jämställdhet mellan könen en utopi?

I september går svenskarna till val.  Och något jag följt med intresse är diskutionerna runt RUT-avdraget och om det är positivt för kvinnor eller inte. Ena sidan säger att RUT är bra för det skapar vita jobb. Andra sidan säger att RUT inte är bra för att det återigen är de rika som skor sig på de fattiga. Men, visst är det väl bra om det skapar jobb? Och att svarta jobb blir vita? Vad har jag missat?

I Sverige har vi ju en djupt rotad tro på att ett jämställt samhälle också är ett bättre samhälle. Det vill säga kvinnor och män ska ha samma rättighet och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det skriver jag gärna under på.

Men…hur ska vi komma dit? Det pratas om kvotering in i styrelser för att få in fler kvinnor. Det pratas om att lagstifta en trededel av föräldraledigheten till mamma, en tredjedel till pappan och en tredjedel att göra som man vill med. (Tidningen Passion for Business hade för övrigt en artikel i senaste numret där man ställde ett antal jämställdehetsfrågor till partierna).

Vad hände med valfriheten då? Det här att vi själva skulle få välja?  För mig känns det som att ge medicin för att ta bort symptomen istället för att åtgärda det som är fundamentalt fel. Här har jag inga lätta svar så klart men jag tror på att vi måste individuellt ändra vårt beteende till att vara mer öppna och se. Och tillåta. Visa på möjligheterna. Men är det så fel om en kvinna vill vara hemma med sina barn? Att vilja göra karriär som hemmafru?

Jag vill ha rätt att välja själv. Inte ha det lagstiftat. Jag vill komma in i en styrelse på egna meriter. Jag vill få ett jobb på egna meriter. Självklart förväntar jag mig att personen som rekryterar har ett öppet sinne och ser på mertierna, inte kön – eller för den delen hudfärg, namn och så vidare. Men det är där vi borde lägga jobbet tycker jag. Skapa möjligheterna, inte tvinga.

Men vad tycker du?  Håller du med mig? Om inte skulle jag gärna vilja höra hur du tänker. För jag har inga svar men så här tycker jag med den kunskap och förståelse jag har just nu. Du kanske får mig att ändra mig? Men det är i så fall, mitt val.